Kära Morfar!

Det går bara snabbare och snabbare utför! Jag är rädd att du inte finns kvar här med mej och alla andra så länge till! Det skrämmer mej, jag har aldrig varit med om att någon i min närhet har dött!! Vad ska hända sen? Hur kommer det kännas att aldrig få se honom igen? Att aldrig hör hans skämt och hans skratt? Fan jag kommer inte klara det, som det känns nu! Det kommer inte bli lätt, jag vill inte att någon ska dö!

Samtidigt vet jag att morfar inte mår bra och säkert skulle tycka det var skönast att dö! Att lämna alla som håller av honom! Jag skulle vilja dö, inte för att jag inte vill leva! Utan för att jag inte vill mista någon!! Hur ska det här gå???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0