Snart är jullovet slut!
Hänt en heldel detta jullov, har nog varit mer intressant än någonsin. Perfekta sättet att avsluta och börja ett år. Inte för att saker har blivit som jag veta, inte ett dugg. Men det är nog inte meningen att det någonsin ska bli så för mej, men att klaga känns bara dumt. Nej, det gäller att lära sej av sina misstag och att lära sej att se det positvia i saker. Att längtar efter något har för min del skapat desperation, att göra saker jag egentligen inte borde för att jag saknar något i mitt liv. Vad blir det för bra utav det? Nej, jag tänker för mycket. Varför inte bara leva livet och inse konsekvenserna efteråt? Nej, så extrem blir jag nog aldrig.
Jullovet har fått mej att inse mer än någonsin att det enda som räknas är de som själva bryr sej. Att lägga ner energi på någon för att känna sej omtyckt av någon man egentligen inte vill vara med, va fan är det för jävla stil? Jag har insett att jag gjort det, mest omedvetet och det enda det har skapat är att jag mår dåligt själv.
Sedan en viss händelse i mitt liv har jag aldrig kunnat lite på någon, jag har försökt och fått det bevisat för mej att det inte går att lita på någon. Kanske skulle jag må bättre av att ha någon att prata med, men skulle jag inte må sämre av att bli sviken? Jag har ingen aning, jag har inte funnit den rätta människan att prata om allt med.
Den människa jag har kommit närmast att göra det med har jag bara glidit i sär mer och mer. Även om denna människa är äldre än mej och jag alltid kännt att jag varit mer mogen. Och även fast åren går och jag trott att ju äldre man blir så blir skillnaden i mogenhet mindre, så blir det snarare tvärtom med den här. Vi kommer aldrig hitta tillbaka till det vi hade förr, det är synd du var min bästa vän. Nu vet jag inte ens om jag kan kalla dej vän längre, för det innebär att både ge och ta. Tack för det jag fått i alla fall, och jag hoppas du är tacksam över det du har fått. Nu är det slut!
Jag är inte deprimerad eller ledsen om någon tror det. JAG ÄR GLAD! Nu börjar det nya livet, där den ännu elakare jag ska visas, men även den snällare jag! Förhoppningsvis!
Jullovet har fått mej att inse mer än någonsin att det enda som räknas är de som själva bryr sej. Att lägga ner energi på någon för att känna sej omtyckt av någon man egentligen inte vill vara med, va fan är det för jävla stil? Jag har insett att jag gjort det, mest omedvetet och det enda det har skapat är att jag mår dåligt själv.
Sedan en viss händelse i mitt liv har jag aldrig kunnat lite på någon, jag har försökt och fått det bevisat för mej att det inte går att lita på någon. Kanske skulle jag må bättre av att ha någon att prata med, men skulle jag inte må sämre av att bli sviken? Jag har ingen aning, jag har inte funnit den rätta människan att prata om allt med.
Den människa jag har kommit närmast att göra det med har jag bara glidit i sär mer och mer. Även om denna människa är äldre än mej och jag alltid kännt att jag varit mer mogen. Och även fast åren går och jag trott att ju äldre man blir så blir skillnaden i mogenhet mindre, så blir det snarare tvärtom med den här. Vi kommer aldrig hitta tillbaka till det vi hade förr, det är synd du var min bästa vän. Nu vet jag inte ens om jag kan kalla dej vän längre, för det innebär att både ge och ta. Tack för det jag fått i alla fall, och jag hoppas du är tacksam över det du har fått. Nu är det slut!
Jag är inte deprimerad eller ledsen om någon tror det. JAG ÄR GLAD! Nu börjar det nya livet, där den ännu elakare jag ska visas, men även den snällare jag! Förhoppningsvis!
Kommentarer
Trackback
