nr 1
     
   Gå på bussen, det är ett mycket kritiskt skede på själva bussen. Alla vill hitta den perfektat platsen, där sätet inte är nerkissat av nån alkolist som åkt på turen före. Men är det tre på bussen och fyra som ska gå på, då finns det väl ingen anledning att stressa. Det tycker i alla fall jag!!! Och vad då människor tänker som pressar sej före bara för att ställa sej och snacka med chauffören och få tillbaka massa växel, som inte räcker till. Ja, massa sånt skit som tar lång tid!!
    Jag tycker om man vet med sej att man ska typ fylla på sitt busskort och så, kan man väl lika gärna gå sist och låta de andra gå före. Nej, då tränger man sej före så de andra som inte kommer inte på grund av den trånga passagen som är på vissa bussar! Inte nog med att man får stå och vänta, nej! Det här händer oftast när det är som kallas, eller som här om dagen när det regnade! Ja, tack tack! Jag går alltid sist om jag ska fylla på busskortet, för att vara lite trevlig! Kanske ingen som tänker som jag gör! Verkar vara dåligt med sånt folk! Bara egoister finns det!

nr 2

   Gå av bussen, också jobbigt då många ska ur bussen. Och alla har en förmåga att gå så sakta som möjligt! Det kan jag förstå, folk kanske har ont i knäna eller nåt likande! Jag accepterar det, jag blir inte ens irriterad om jag inte är väldigt stressad! Någon som dock irriterade med idag var en jävla stoppkloss! Jag kom med Borlänge bussen 254, som inkommer ca 12 minuter över. Idag kom den ca 14 minuter över, för när kan busschauförrerna hålla tiden? Då började jag känna mej lite stressad eftersom min buss hem från Falun går 15 minuter över på andra sidan vägen 50 meter bort. Vad händer då? Jo, en tant eller ja äldre kvinna ställer sej upp i mitt gången precis när jag ska gå förbi. Hon kollar upp på mej och böjer sej inte till där hon satt igen. Jag skymtar bagage, jag tror att hon ska stäcka sej efter bagaget och ta det och sedan gå ut.
   Vad gör hon istället? Hon börjar packa om i väskan, ta ur handskar och sånt. Jag suckar och tränger mej förbi bakom, stressad som jag var! Redan då irriterad på varför hon inte kunde sitta kvar på sin plats och packa upp sina handskar och allt annat hon gjorde. Eller varför inte förbereda sej redan i gruvrondellen. Nej, hon ska leka blodpropp och första alla andras liv. Jag tackade och tog emot, trängde mej förbi och det tog hon tydligen som en förolämpling. Vänder sej mot mej, och säger. "Va fan gör du?" jag säger inget och forstätter skynda vidare för att hinna med bussen. Jag hör henne mumla lite fula ord, och hon vänder sej även den andra stackars människa som fastnat bakom henne och komenterar min trägning. Ja, som om det var det värsta hon varit med om. "Vad gör hon?" Frågor hon, henne som står bakom. Ja, vad gjorde jag. Jag gick inte som medicien varan, eller hur den heter och löste upp jävla blodproppen så jag fick leva ett tag till.

Jag hann med bussen, och kom överlevde händelsen! Jag är dock fortfarande irriterar på denna tant, som trodde att hon ägde mittgången!

Fan lägga ner alla förhoppningar på allt, vad tjänar det till med förhoppningar? Äh, det blir aldrig som jag vill eller tänkte mej ändå! Så nu ska jag sluta med förhoppningar, kanske något bra händer för en gång skull!

Förlåt om jag är sur och bitter, men just nu orkar jag inte hålla skenet uppe! Snart så, hoppas jag det löser sej! Jag har i alla fall bestämt mej vad jag ska göra nu! Det är skrivet i sten, bara så ni vet!